"Weight of old heartache"

.

Sometimes there are moments

when I wish to peel of my skin

cuz the memory of your touch

is still there...

2009Juli

"Berör mig"

Denna ständiga kyla

Den tar sig ett eget medvetande,
får för sig att dess ord är lag

och jag blir stum i förvåning
över att den faktiskt har åhörare

Stillsamt blir jag slutligen sten
Likt marmor, lika likgiltigt kall

Så,
min utmaning till omvärlden;
Berör mig (men rör ej)

20080318

"Ögonblick"

...jag antar att vissa ögonblick är så vackra

att man förtränger dem för att inte förgås.

.

Foto 20070530

Witchhunt: envy is a dangerous thing

- Burn her, they whispered in delight

she got too much magic in her fingers

...and we got none

.

.

20090410

[vintagethoughts]

The thoughts; sometimes too much to bare-

so she let them escape into the cold, cold air

Foto: M.N (20090409)
Redigeringspill: LadyNight
(brushes från celestial-star.net)
Kläder/märke: Vintage från 70-talet, Gunne Sax

"Väntan efter kampen"

Står knappt ut med detta ingenting;

Pendlar mellan galenskap och visdom,
jag balanserar på den hårfina gränsen

mellan att skrika mig hes
eller
att lugnt påstå att allt är bra

Finns inga farliga stormar att rida ut
bara en ständig tomhet att gå vilse i

Viskar; gör mig illa eller gör mig väl
Giv mig strider att bekämpa åter igen

20081209

"Svekfulla minnen är allt hon har..."

Hon viskar ditt namn i sömnen,
där bland alla bortglömda minnen.
Och hon kan inte längre förneka
en saknad efter det som aldrig blev.

En förträngd förnimmelse av beröring;
den skrapar brutalt sönder huden inifrån.
Men omedvetet ler hon åt denna plåga,
tacksam över att kunna känna något alls.

Stum i sinnet; hon kippar efter andan och
undrar var alla starka stormar tog vägen.
Att vakna och att somna är så snarlikt nu,
men hon inser att det är så här det ska vara.

Minnet av din röst vid hennes nyckelben
är bara ett fantasifoster som allt annat;
och hon vet att det egentligen inte hände.
Insikt om sanningen; Du existerade aldrig

20080805

"Hemsökt"

Du har varit i farten igen, älskade
härjat i mina drömmar som en gengångare
Vilselett, våldtagit och fördärvat

En våldnad som vägrar ge sig av
ett minne som envist stannar kvar

Jag har aldrig varit som er;
alla de som kunde glömma

(och förlåta)

Jag bär dem fortfarande, alla ärr;
de vägrar att läka med tiden